Idag har jag varit ute på en ridtur i skogen med en del av Långhundragänget. Jag trivs väldigt bra i sällskapet.
Kanske aldra bäst i sällskapet av min häst, min fina Wadiah. 
Hon fortsätter att imponera på mig. Trots sina ynka fyra år och fortfarande ganska ny här, så är hon helt underbar att rida och jag känner mig helt trygg på hennes rygg. 
Idag galopperade vi, för första gången i Långhundra :) Det kunde inte ha gått bättre! Hon var lugn och även om de andra hästarna som är lite snabbare, drog iväg en bit, blev hon inte stressad och ville sticka, utan hon höll sig till det tempo jag ville ha henne i. 
Och hon är så otroligt lätt och fin i munnen, som natt och dag mot den förra hästen jag red. Man behöver knappt krama tygeln förrän hon fattar vad man vill.

Och jag blir så himla lycklig. Ofattbart lycklig.
Av en, till synes, ganska liten grej.

Men det är något jag har funderat lite över, vad är det egentligen med djur som gör en så otroligt glad och lycklig? De behöver inte ens göra något eller knappt ens uppmärksamma att man är i närheten, det räcker med att titta på dem så blir man lycklig. Det är så fantastiskt, och en gnutta konstigt också. Men mest fantastiskt.

Förresten, så har jag nog inte skrivit här på bloggen vad det är för fel på mig. Nu har de iaf hittat något med min kropp som är lite defekt för tillfället. 
Jag har nu fått diagnosen Tietzes syndrom, en inflammation i brosket runt bröstbenet. 
Det är ju jätteskönt att få den diagnosen i och med att det inte är något farligt, men det tar också i de allra flesta fall långt tid för det att läka ut. Och det suger ju.
För även om de nu vet vad det är, har jag lika ont och känner mig lika handikappad till och från. 
Men det brukar ta mellan 6 månader till 2 år för det att läka, så vi får hålla tummarna för att det inte blir för långdraget i mitt fall. 

I helgen har jag varit gräsänka. Mannen har varit iväg på svensexa, i Tallinn. Dit kan man ju tydligen också åka. 
Jag har varit hemma och pluggat. 
Plugga plugga plugga.
På onsdag ska jag skriva den där tentan jag missade eftersom jag var sjukskriven. 
Det har faktiskt gått riktigt bra att plugga till den tentan, och jag har för en gångs skull varit otroligt effektiv de senaste dagarna, men så idag fick jag ont och blev helt handikapad hela eftermiddagen. Inte alls kul.
Men jag tog mig en tablett och sov ett tag, det behövdes säkert, var ett tag sedan jag sov ut ordentligt. Inatt ska jag hämta Mannen från Arlanda också, han landar runt halv 12. Tur att vi bor så himla nära Arlanda nu för tiden.

Jag drog mig för att skriva det här inlägget, jag vet att jag har så mycket att berätta och det händer ju liksom saker hela tiden, men jag vet också att det inte är kul att läsa en blogg utan bilder. För tillfället har jag ju tyvärr inte så mycket bilder att dela med mig av. Känns som att jag alltför många gånger slängt in en nödbild på Zoega. 
Kommer jag undan med det fortfarande? 
Kanske kan köra varannan Zoega varannan Wadiah? ;)
häst, tietzes syndrom, unghäst, uteritt,

Kommentera

Publiceras ej