Imorgon ska jag till läkargruppen igen, för nya prover och ännu en läkarbedömning. Jag känner mig ganska uppgiven.
Samtidigt som man bara vill bli frisk så önskar man att de ska hitta något någonstans så man kan få rätt behandling och sluta oroa sig och fundera på vad fan det är som är fel.
För skulle det bli så, att man helt plötsligt efter 3 veckor bara skulle bli mystiskt frisk, så skulle alla läkare bara släppa mig, klappa mig på axeln och säga "Ja men det var ju skönt att du blev av med det!". Och det hade varit fantastiskt underbart att bli av med Det, men om man bara släpper det får jag ju aldrig veta vad det var, och tänk om Det skulle komma tillbaka? Då skulle Det bli lika långdraget och få gå igenom samma process som nu och jag hade missat ännu mer i skolan. Nej tack. Nu vill jag identifiera Det, hitta X och förgöra det.
Imorgon ska jag iaf få intyg för sjukskrivning så det inte blir problem med CSN, eftersom jag inser nu att jag kommer missa ganska mycket i skolan framöver. Det verkar ju inte ge med sig liksom.
Ännu en sak som är jobbigt är att jag märker att jag blir tröttare och tröttare för varje dag. Trött i musklerna, trött i huvudet. Tror att det är min kropp som ilsket gapar åt mig;
JAG HAR ONT!!!! JAG GÖR FÖR HELVETE ALLT JAG KAN FÖR ATT DU SKA FATTA DET, VAD FAN SKA JAG BEHÖVA GÖRA FÖR ATT DU SKA FATTA ATT JAG BEHÖVER HJÄLP???!!!! VA???!! GÖR NÅNTING!!!  
Och som alla vet från barndomen, när man har gapat och skrikit tillräckligt länge utan att få respons så blir man ganska trött.


Gällande hästar så är det som det är. Det ligger nu utanför min makt med Hästen M och på något vis så känns det ganska skönt. Jag behöver inte gräma mig för det sen, att jag inte köpte henne. 
Så nu tror jag att nästa plan är att leta efter ny häst. Att köpa. Men det får ta den tid det behöver. Den här gången ska jag inte stressa med något köp, lyssna helt och fullt på magkänslan, titta på flera hästar, jämföra dem och välja med hjärtat.
Och jag tror att det kommer bli bra. Det kanske inte sker över en natt (eller..?), men det får bli som det blir och faller sig. 
Så man kan säga att jag bestämt mig för att passivt leta efter en ny pålle. Gärna en arab.. Eller kanske något helt annat. Vem vet?



Det finns iaf någon som älskar att matte är sjuk och hemma hela dagen... 
 

Kommentera

Publiceras ej