För ett tag sedan tittade jag på en dokumentär som hette Hästmannen. Som jag minns min upplevelse av filmen så tyckte jag från början att huvudpersonen, Stig-Anders, var väldigt läskig och lite obehaglig. Det var inte heller särkskilt mycket prat i dokumentären, i princip så sa dem ingenting. 
Man kan ju, utifrån min korta beskrivning av filmen, få uppfattningen att den här filmen inte alls var särskilt bra eller händelserik. 

Mja, direkt händelserik var den kanske inte, men inte heller motsatsen faktiskt. 
Och om den var bra?
Jag älskade den. Det berörde något inom mig som jag inte visste fanns där. Och det konstiga var att jag märkte inte under filmens gång att jag gillade den, det var först när den var slut och jag kände en liten sorg över att det inte fanns mer film att se. 
Den väckte tankar hos mig som jag nästan är helt säker på att det inte var meningen att den filmen skulle göra. 
Men jag blev kär i filmen och vågade inte titta på den igen med rädsla att det skulle förstöra min utomkroppsliga första upplevelse.

Men så en dag händer det säger dem.
Och nu har det kommit ut en ny dokumentär, 
Hästmannen -Den sista striden.
Jag kände en våg av lycka när jag såg att det precis kommit ut en del 2 av denna fantastiska skapelse. 

Problemet är ju bara, att jag vet nog ingen annan som har sett del 1, och jag vet inte riktigt om andra skulle uppskatta just den filmen på samma sätt som jag. 

Så jag tänkte nog faktiskt göra något som jag aldrig har gjort förut. Jag tror att jag ska gå på bio ensam. För att jag kan. Och kanske också för att jag vill ha den här upplevelsen lite för mig själv. Skämma bort mig själv och ha lite egen tid. Även om jag ändå är gräsänka i helgen och får egentid hela tiden.

Ja, det ska jag nog baskemej göra. Kanske på lördag kväll. Bara för att jag är en vuxen, stark kvinna och bara för att jag kan.



bio, egentid, hästmannen, lycka,
Jag är så glad för att jag har hästar i mitt liv. Jag kanske inte verkar särkilt glad just för tillfället, men jag vågar knappt tänka på hur det hade varit om jag inte hade haft några hästar i mitt liv just nu. 

Idag skrittade jag en kort runda på M, klockan var mycket och orken fanns inte riktigt att göra något annat. En lång galopp rensar hjärnan på ett vis som jag fortfarande inte har lyckats uppnå på något annat sätt. Men även en lång runda i lagom stillsam skritt gör en del för kropp och själ. Ångestdämpande och lugnande. 

Att bara komma ut till stallet gör en stor skillnad. I stallet har man alltid något att göra. En del rutinmässiga måsten, och andra saker som borde-göras-men-görs-när-det-finns-tid. Och så är det ju egentligen hemma också, att det alltid finns saker som måste göras. Men det är inte roliga saker, och det är saker man bara blir stressad av när man inte hinner. I stallet finns det ett annat lugn. Ett lugn som är svårt att förklara för den oinvigde. 

Varje häst är också en egen individ.
Det är något som jag faktiskt måste erkänna att jag nästan glömde bort lite nu när jag tog upp mtt hästintresse igen. Att varje häst är egen, med en egen persnlighet, egna egenheter och egna fixidéer. Jag tuggade på i mitt eget tempo utan att faktiskt stanna upp och inse att hästar är hästar, och hästar är individer, som behöver tid, lugn och ro för att anpassa sig och komma in i nya rutiner, platser och vanor. Behöver tid på sig att komma till sin rätt. 
Och för en enkel människa som mig själv, är det faktiskt otroligt stort att få privilegiet att lära känna en helt ny häst. Känslan man får när man hittar fler och fler "knappar". Knappar som leder till att man kommer närmre varandra, förstår varandra, lär känna varandra. För det är inte bara åt ena hållet. Det är mycket mer än så. Jag lär känna hästen och hästen lär känna mig. Hästen anpassar sig till mig och jag anpassar mig till hästen. 
Finare belöning går inte att få.

Och det har jag inte heller upplevt någon annanstans. Det kanske är därför hästmänniskor andas häst. Det kanske är därför man inte riktigt kan släppa dem när man väl trasslat sig in hos hästarna. För den belöningen finns inte att få någon annanstans. 




djur, hästar, lycka, ridning, samspel,
Wihoo, kom till banken 14.30 för att äntligen få mina bankärenden avklarade, var lite kö så fick tid 15.20! Fantastiskt!
Bara 50 min väntetid! 



bank, kvartitrefolk, nordea,