Idag har jag faktiskt varit i skolan en stund. Hela två timmar klarade jag av, känns bra! 
Jag var ju på undersökningen, gastroskopin, igår. 
De hittade ingenting.
Så, till all läkare som var 100 % säkra på att det var magkatarr -Det var det inte!
Precis som jag trodde, men ni inte ville höra på! 
Dessvärre känns det som att jag har hoppat två steg tillbaka igen, vad ska man göra nu liksom? Nästa steg är ju ultraljud och det har jag faktiskt redan blivit kallad till -den 25e april! BARA TRE VECKOR KVAR!!!
Vet inte riktigt hur jag ska stå ut, men det känns som att jag har vant mig lite, tragiskt nog.
 
Men, det finns ett litet ljus i mörkret. 
Jag ska åka och titta på en häst. Om magen tillåter så åker jag på en liten roadtrip på lördag. Då ska jag titta på två helt vansinnigt vackra arabston, och jag har en magkänsla som är helt otrolig. Det känns så himla bra. Det känns som att någon av dem verkligen kan vara Den. Hästen med stort H. 
De är så himla fina!
Jag kan inte låta bli att leka med tanken. Tänk om. Tänk om.
Och om och om igen.
Tänk om jag, Annie Larsson, är ägare till ett perfekt, fantastiskt, underbart, vackert arabsto om bara några veckor. Känns overkligt. Men jag lever på den känslan när allt annat känns mörkt och tråkigt.
 
Jag vet att ni, kära läsare, förstår att det här är en väldigt stor grej för mig. 
Men sanningen är att det är mer än så.
Jag har drömt om mitt egna, perfekta, fantastiska, underbara, vackra lilla arabsto nästan så länge jag kan komma ihåg. Och nu finns hon där, inom räckhåll.
 
Så håll tummarna för mig på lördag...

Kommentera

Publiceras ej