Idag har det varit en riktigt lång dag. Och inte nog med att den har varit lång, den har varit sjukt jobbig också. Men nu är den iaf slut och det är dags att sova, vilket ska bli jätte skönt.
Begravningen idag var jättefin, jag och josse tände ljus på kistan i början och det var jätte många som var där och gav henne fina blommor.
Jag är övertygad om att mormor såg oss idag, och såg hur många som kom dit och var ledsna och hur många som kommer att sakna henne. Och jag är säker på, att oavsett var hon befinner sig just nu, så har hon det bra.


Jag älskar dig mormor, det gör vi allihopa.

För att ibland så går hjärtat av. Det klyvs. Blir två. Istället för en.

Bara så att ni vet.
Mormor,

Om man tänker efter, så är du egentligen närmare mig nu än du varit innan,
med tanke på att du finns typ överallt nu.
Jag vet att du kan se mig, mamma, morfar och alla andra som sörjer dig.
Jag vet att du kan höra hur ledsna vi är, men också så mycket bra vi minns av dig.
Jag vet att du kan höra hur mycket jag tänker på dig, och saknar dig, fastän jag inte säger det högt.
Jag vet att du kan se mig när jag gråter om kvällarna.

Konstigt bara att du känns längre bort nu än du någonsin gjort förut.