Efter en helg i mitt vackra underbara Ugglebo bar det återigen upp till Uppsala idag. Men den här gången med en bil. En ny bil. Som luktade ny. Jag körde som en kratta men jag hoppas att det blir bättre med tiden, och hit kom jag ju iaf.
Jag hade velat skriva ett superlångt inlägg om hur skönt det var att vara hemma, att sitta i soffan och dricka vin med mamma och dömma ut alla bidrag i melodifestivalen, eller när jag och zoega vandrade ut i skogen och hälsade på Nanna och andades in grandoften som bara Ugglebo kan ge. Men det ska jag inte göra. Inte nu iaf.
För nu ska jag krypa ner i min varma gosiga säng och borra in näsan i världens varmaste gosigaste lilla hund och bara lukta på henne tills jag somnar. För nu är hon äntligen här. Min lilla Zoega. Som jag har längtat.
Hon är verkligen fin. Och mysig. Och bäst. Och hon är min.
Och hon är trött.
Jag kan inte riktigt förklara, men när jag tittar på henne så blir jag så glad så jag nästan kan gråta lite, och jag kan inte låta bli att le lite fånigt för mig själv. Jag älskar henne så jävla mycket. Och jag är så jävla glad att hon är här. Så kvällen kan jag bara sammanfatta med ett ord. Kärlek. För nu är det vi igen. Du och jag Zoega.

Imorgon kommer att bli helt fantastisk! Inte nog med att jag fyller år, så ska vi fira med en rosa liten fest! Baka tårta och dricka alldeles för mycket rosé, vara fult klädda i rosa och vara allmänt fjantiga. Detta kommer bli den bästa födelsedagen ever! Är så galet glad över mina super roliga vänner som ställer upp och håller mig sällskap när jag ännu en gång tar ett steg närmare vuxenlivet. Det enda som hade varit bättre hade varit om jag kunde paketera ihop alla mina vänner från hela sverige i en liten låda och skicka hit så alla fick vara med. Men det kanske blir nästa gång jag fyller år. Vem vet.
Det enda jag hoppas på nu är att jag inte kommer att vara så här förbaskat trött imorgon som jag är idag. Det hade varit mindre kul.
Men imorgon kommer att bli mer än mer kul, för det finns inte en chans att det blir tråkigt med mina vänner :)

Vi ses i dimman imorgon, och glöm inte att gratulera mig, det är ju trotsallt min enda 21-åriga födelsedag någonsin!
Jag kom på en sak nu ikväll efter att ha våndats hela dagen av den obligatoriska bakfylleångesten.
Jag skiter faktiskt i om jag gjorde bort mig jätte mycket igår. Det spelar ingen roll. Bara jag inte var elak, och det var jag ju inte.
 För när det väl kommer till kritan så vill inte jag att folk ska prata om mig om 30 år och säga att jag var den där som alltid var så städad och lugn på fester. Att jag var den där som inte gjorde så mycket väsen av mig, och aldrig gjorde något dumt. Att jag var den där som aldrig gjorde något galet.
För jag vill att folk ska komma ihåg mig som den där glada, spralliga Annie, som kunde bjuda på sig själv och som var rolig att umgås med. Som var lite galen och spontan.
Så nu ska jag inte ha ångest mer.

För övrigt så var gårdagen helt fantastiskt rolig, även om jag drack några glas vin för mycket. Skit kul spex, och väldigt trevlig middag och ett galet släpp. Precis som det ska vara.

Nu ska jag sova. Imorgon är det labb med snygg daniel, och då måste jag ju göra ett bra intryck ;)