...för att jag är så himla dålig på att uppdatera här. Men det är så mycket att göra hela tiden! Men jag klagar inte, jag har insett hur kul det är att vara med på saker och det är väldigt skönt att ha saker att göra hela tiden, speciellt nu när jag är ensam i lägenheten. Så, jag ber om ursäkt för det.

Det var allt för nu!
Det är lätt att man glömmer bort saker och ting. Att man glömmer bort en värld när man är i en annan.
Ugglebo och Uppsala är som två olika världar.
När jag åkte från Ugglebo för att komma tillbaka till Uppsala hade jag lite glömt bort hur denna världen fungerade. Jag menar inte på något sätt att jag har glömt bort allt härligt folk som fanns här uppe, utan mer.. ja, att jag glömde bort hur det fungerade.
Det kändes så vemodigt att lämna Ugglebo, och det kändes som att jag åkte bort och skulle vara borta så himla länge. Och det kanske jag ska också, jag vet inte riktigt när jag åker tillbaka till Ugglebo igen. Allting kändes så jobbigt och hemskt när jag tog Zoega och karbokatjonen (min bil för de som inte vet) och styrde kosan mot Uppsala.

Men så kommer jag tillbaka. Och först känns det som världens största och tommaste lägenhet, med sina blygsamma 30 kvadrat.
Men sen börjar jag träffa lite folk igen. Börjar prata, umgås, uppdatera. Och då inser jag, att jag åker ju faktiskt inte bort när jag åker till Uppsala. Jag byter bara värld en stund. Och vet ni? Den här världen är inte alls lik Ugglebo världen på något sätt, men den är minst lika fantastisk och underbar, men på ett annat sätt. Jag älskar verkligen den här världen också.
För här finns fantastiska vänner som vill umgås med mig, och som jag vill umgås med. Här finns det fantastiska människor som har saknat mig, och som jag har saknat. Här finns det fantastiska människor som är glada att jag har kommit tillbaka.
Så jag känner mig bara tvungen att skriva det, att även om det var väldigt vemodigt att lämna Ugglebo, och även om jag ganska ofta ger sken av att jag gillar Ugglebo mer än Uppsala, så är jag fruktansvärt glad att vara tillbaka.
Och det gör mig så jävla lycklig att det finns människor här som gör att jag känner mig hemma på 2 sekunder, och som gör att jag glömmer bort hur vemodigt det kändes att lämna Ugglebo, och som gör att jag ser fram emot en ny termin, av plugg och slit och en hel del roligheter emellanåt, för att slutligen nå mitt mål - att kunna kalla mig själv för husdjursagronom.

Så jag ville bara ge er riktigt mycker cred för det. Det är ni, fantastiska människor, som kommer göra så att jag kommer dit en vacker dag. Det är NI!
Jag drömde om spöken och andar som kommunicerade genom särskilda frekvenser på radion. Galet läskigt var det, för dom var jätte arga på alla utom mig. Och jag var den enda som inte kunde se dem.
Det var typ kaos i drömmen och jag tror att det åskade och blixtrade ute och ösregnade. Som en riktigt dålig skräckfilm ungefär.

Jag vet inte varför jag ville skriva det här, men det gjorde jag. Det hade varit spännande om det faktiskt var så att alla drömmar betydde något. Isåfall skulle jag vilja veta vad min dröm betydde.
Om man söker på google så kan man inte hitta någon drömtydning för om man har sett spöken, men om man hör åska så ska man tydligen råka i gräl under dagen och om man är ute i åskväder så tyder det på en otrohet som inte kan undvikas.
Nu har nästan hela dagen gått och jag har fortfarande inte grälat med någon. Och det där om otrohet känns ganska långt borta eftersom jag är väldigt långt ifrån något sorts förhållande alls. Så nej, det där med drömtydning är väl kanske inte riktigt något att tillförlita sig på?