Har varit glad och nöjd hela dagen. Men bara för en liten stund sedan ville jag ta livet av mig. Men bara i typ en sekund sen gick det över.

Vad konstig man kan va.

Har precis pratat med min smått hysteriska mamma som kommer hit imorgon. Jag tror hon har drabbats av inrikes resfeber. Hon är lite smått hispig över att åka till.. Uppsala. I Sverige.
Men det ska iallafall bli jätte kul att hon kommer hit och vi ska ha en riktigt mysig helg tillsammans, även om jag hade behövt total viga min helg åt plugg. Tenta om endast två veckor. OMG.
Men det ska jag släppa för denna helgen.

Min söta mamma

Har även pratat med Hannah idag, alltid lika trevligt! Är så glad att jag har lyckats inspirera en människa till att göra något :) Hoppas verkligen på en liten visit i november :D

Hannaaaaah :D

Har varit i skolan idag och gnuggat anti-geniknölarna i några timmar. Det känns ju lite tråkigt att ju mer matte jag pluggar, desto trögare känner jag mig. Hm, känns som att utvecklingen inte riktigt går åt rätt håll. Men det blir väl bra i slutändan förhoppningsvis. Det visar sig den 4 november!

Har pluggat projekt med Pauie idag också. Mycket snack lite verkstad. Nej men vi lyckades nog åstadkomma någonting iallafall. Om inte annat åt vi alldeles för många cornflakeskakor. Och gott var det! Kände dock att koncentrationen sviktade lite på slutet, men vi lyckades iallafall knåpa ihop något, som vi ska fortsätta knåpa på imorgon.

Åtgärds-get-pau/cornflakeskaks-pau?


Har också möblerat om mitt rum eftersom några snubbar ska komma hit imorgon och kolla på elementen. Undrar om det kan vara samma element som Behnaz pratar om när hon har föerläsning om matriser? Det visar sig nog imorgon. Kanske är bäst att låta matteboken vara öppen imorgon om ifall att.

 



Låter som att jag har gjort jätte mycket idag, men det har jag nog inte egentligen. Har inte ens orkat laga mat. Tack till snubben som uppfann matlådan och till snubben som uppfann frysen och till snubben som insåg att man kan kombinera dem båda. Och till snubben eller snubbinnan som uppfann cornflakeskakan.


 

Detta inlägget skulle jag vilja tillägna min kära far Ingemar Larsson.
Inte för att han är starkare än din pappa, eller för att om någon bråkar med mig så ska jag hämta honom så ska han slå den. Nej, för att trots sina "små" brister finns han alltid där och ställer upp för mig, och förstår mig på ett eller annat sätt.

Han är mannen som gör revolutionerande upptäckter om att min super dyra peeling INTE fungerar som schampo. 
Han är mannen som tar med mig ut i skogen för att plocka svamp och få kvalitetstid, men hela tiden går 10 meter framför och inte säger ett ord.
Han är mannen som somnar innan han hinner sätta sig ner när vi ska ha familjefredagsmys.
Han är mannen som alltid tror sig ha rätt, men som kanske egentligen oftast har fel.
Han är mannen som, när han för en gångs skull, har rätt, inte glömmer det på flera veckor.
Han är mannen som måste jävlas med en så fort man kommer hem oavsett hur länge man har varit borta.
Han är mannen som aldrig lyssnar om man inte skriker åt honom.
Han är mannen som tror att så fort han lämnar ut några uppgifter på internet ska bli bestulen på sin identitet.
Han är mannen som tror att man genom att skriva ett blogginlägg ska få hembesök och bli mördad.
Han är mannen som från dag 1 kallade Zoega för Zoggan och jämförde henne med en gris.
Han är mannen som drar så långsökta skämt så det är aldrig någon som förstår dem.
Han är mannen som skrattar åt sina egna skämt 10 minuter efter att han har dragit dem.
Han är mannen som skriver sms för att säga att han vill att man ska komma hem.
Han är mannen som aldrig ger sig, även om han vet att han är besegrad för länge sen.
Han är mannen som står bakom när man som mest behöver det.
Han är mannen som faktiskt har lite känslor där bakom någonstans.
Han är mannen som hjälpte mig igenom en av de jobbigaste sakerna jag någonsin har gjort, avlivat Nanna.
Han är mannen som fortfarande kallar mig höna, eftersom han tyckte att det var kul att jag hatade det när jag var fyra år.

Han är min pappa. Och han är bäst. Jag älskar dig pappa!


Och förresten så säger ingen till pappa att jag lade ut en bild på honom på nätet, han skulle bli skogstokig.