Wadiah passar bra i sin nya rosa (såklart) grimma köpt på gekås i måndags! 


Blev en hel del annat inhandlat också, får se om jag orkar lägga upp några bilder eller skriva något om våra små utflykter vi har haft de senaste dagarna :)
Nu blir det nog sängen dock!

Puss!
Idag jobbade jag min sista dag på sommarjobbet. Ja, nu ska jag ju jobba där lite i höst också men från och med idag ska jag vara lite "ledig". Dvs tentaplugga.

När jag åkte från jobbet idag på fm så kändes det som att det var kaos och jag mådde så himla dåligt av att åka därifrån, men jag var tvungen eftersom jag hade en tid att passa. Det var lite synd för sen hade jag en skum obehaglig känsla i kroppen istället för en glad och  lättsam känsla, som man ju borde ha när man precis fått ledigt efter en hel sommars jobb. 

Men så gick jag ut till stallet när jag kom hem. Gick ut till min vackra underbara fantastiska Wadiah. 
Hon vet minsann hur man ska göra en liten hästtjej lycklig. 
Jag tänkte att jag skulle prova att rida ut själv på henne. Enligt de förra tränarna så skulle det gå utmärkt, men jag har inte provat än. Så idag tänkte jag att jag skulle ta det stora steget och rida ut. Ensam. 
Igår var vi ute i skogen i en och en halv timma så jag tänkte att idag var det perfekt att skritta en kortis när hon var lite trött sen igår.
I början var hon lite spänd, men jag tyckte att det gick förvånansvärt bra ändå, jag misstänkte nästan att vi inte skulle komma ifrån gårdsplan, men det var inga problem!
Så skulle vi ner förbi vårt hus och ut på åkern och skritta några varv var min tanke. När man ska rida ner på åkern rider man ca 1,5 m på vägen som går härutanför (som för övrigt inte är speciellt trafikerad). Vad tror ni händer då?
Jo, men då kommer den stora röda linjebussen preciiiis när jag var vid vägen och jag vet ju inte riktigt hur Wadiah reagerar. Men det var inte alls några problem! Hon brydde sig knappt! 
Sen när vi väl kom ut på åkern, ja men då satte de igång och började tröska fältet bredvid och det var maskiner, traktorer och vagnar som brakade, lät och luktade konstigt - men den lilla gråa hästen kunde minsann inte ha brytt sig mindre!
Jag är en så sjuuukt stolt matte!


Ikväll är det premiär av mitt skämsprogram - Paradise Hotel. Ja det är så himla pinsamt att jag tittar på det dåliga programmet. Men jag känner mig så mogen och smart av att se det.
Mina inlägg på bloggen denna sommaren har som vanligt inte blivit så många som jag hade hoppats. Jag har inte heller skrivit så mycket som jag hade hoppats, utan inläggen har mer bestått av en bild och några korta rader. Jag tänkte nu kompensera något för det. Något.
 
Det är nämligen så att jag har jobbat ganska mycket i sommar, varpå jag inte riktigt har haft tid att starta upp min dator (som för övrigt tar ca 2,34 timmar på sig att starta upp numera) och skriva av mig. Jag har verkligen gillat mitt jobb som avbytare på Lundby. Det har varit helt fantastiskt roligt och lärorikt, och jag tror att jag fått upp ögonen ytterligare ett snäpp för kor. De är otroligt mysiga och trevliga att jobba med! 
Extra roligt blir det ju när man jobbar mycket och lär känna var och en av dem. För det gör man ju faktiskt. 
 
I början av sommaren kände jag mig otroligt osäker på vad bossen på jobbet tyckte om min arbetsinsats, och fler än en gång kände jag mig dålig och det kändes som att jag underpresterade vilket gjorde mig otroligt frustrerad. Men ju mer tiden gick desto mer insåg jag att bossen nog var lite nöjd ändå. Olika människor har ju bara olika sätt att visa och säga saker på. Så efter ett tag kändes det riktigt bra och nu funderar jag inte lika mycket på prestationen längre. Ännu bättre blev det när bossen frågade om jag möjligtvis kunde tänka mig att jobba kvar lite grann höst, någon/några kvällar i veckan. Så helt missnöjd kan ju inte bossen vara ändå ;)
Jag tyckte ju såklart att det var otroligt roligt och är självklart intresserad av att jobba där även en del i höst. Kan ju inte lämna alla mina nyfunna vänninor sådär vind för våg bara.
 
På tal om jobb fick jag ett sms från min tränare om ett jobb på en ridskola inte så långt härifrån, de behövde någon som kunde jobba ungefär varannan helg och hoppa in lite vid behov. Så jag ringde bossen på ridskolan och snackade lite och i tisdags var jag där och hälsade på. Det verkade uppstå tycke från båda håll och innan jag hade satt mig i bilen för att åka hem så hade jag både fått ett till extra jobb och blivit välkomnad som en i gänget på ridskolan. Otroligt kul!
Och lite stolt över sig själv blir man nog ändå. Någonting måste man ju göra rätt när det blir på det här viset. Eller?
 
Så i höst blir det full rulle. Då ska jag inleda terminen med att plugga två månader på 100 % (hästkurs, yey!), samtidigt som jag har tre extrajobb. Ska bli spännande!
 
Sen kommer jag förhoppningsvis påbörja min E-uppsats i November, jag trodde ju att jag hade mitt på det torra i våras när jag hade pratat med en professor på skolan som skulle ordna ett exjobb till mig, men det sket sig i sista stund så just nu står jag utan. Men jag är inte orolig! Jag har redan hört av mig till lite olika personer och det verkar lösa sig otroligt smärtfritt. Svenska Hästavelsföreningen hade lämnat in lite förslag på vad dem är intresserade av att få uppsatser skrivna om och ardennerhästföreningen hade tydligen också något på gång som de ville ha hjälp med. Så det är tydligen bara att välja och vraka! Ska bli så kul att få skriva om hästar, jag som älskar hästar så mycket! 
Jag fick också tipset att vänta och snacka med lite professorer under hästkursen för att kanske få nys om fler roliga projekt som jag kan vara med på. Det kändes otroligt skönt för då behöver jag inte känna mig stressad eller pressad :) 
Känns skönt att saker och ting löser sig! Samtidigt ser jag slutet på tunneln. Jag är snart en färdig agronom. Bakad i över fem år så är jag snart klar, färsk och sugen på att se mig omkring.
 
Du kanske undrar nu hur det kommer sig att jag har tid att sitta här framför datorn idag och skriva en massa? Jo, det är nämligen så att efter att ha haft en enda ledig dag på 25 dagar så tog jag lite slut. Igår brakade jag ihop och fick feber, men eftersom bossen oturligt nog var på resande fot t.o. m. igårkväll så fick jag bita ihop och åka och jobba igår. Det gick ganska bra ändå faktiskt, men min kropp var ordentligt förbannad när jag kom hem på kvällen.
Och här sitter jag idag. Hemma i soffan. Har sovit sedan i morses och nu är klockan ungefär 16.30. Kanske behövde jag vila upp mig lite grann. 
I helgen är jag ledig och faktum är att jag bara ska jobba måndag morgon också, sen var tanken att jag skulle ägna all min tid och kraft åt tentan jag ska skriva den 29e Aug. Men så fick jag jobb på en ridskola och ska jobba onsdag eftermiddag också. Och så skulle jag ju hälsa på mina föräldrar en gång innan skolan drar igång igen. Och så ville ju Mannen åka till Gekås (vilket jag vet att han djupt och bittert kommer ångra) eftersom han aldrig har varit där tidigare. Och så var det ju den där kräftskivan också. Och den där hästen jag har gått och kärat ner mig i. 
Jaja, vi får se hur det blir med tentaplugget. Just nu vill jag bara vara ledig. Jobba sju dagar i veckan nästan hela sommaren är kanske inte mitt smartaste drag när jag känner mig lite skoltrött.
Men vad gör man inte.
Cash is king.
 
Sammanfattande bilder av känslan jag har i kropp och huvud idag:
 
 
 
 
Puss!
Den här lilla krabaten gör mig så jävla lycklig!!! 


Ridit pärlan en sväng idag ;)

När det åskar på Rosenhill får man sällskap av två skraja hundar även på toaletten! 



Jaaa.. Dagarna bara går och går. Jag jobbar, jobbar och jobbar. Varendaste dag. Sju dagar i veckan. Tur att jag har världens roligaste jobb!
 
Och såklart hänger jag mycket med den här underbara damen!
 
 

Idag har jag ridit Wadiah och det var heeeelt facking awesome!!! 
Jag började till och med gråta av glädje, jag har fått tillbaka min älskade häst!!



Här bor iaf en som aldrig klagar på värmen!







Jag har en häst igen!
Jag funderar på att börja skriva en bok. 
Vad tror ni om det?
Tror ni att jag skulle kunna det?

Har alltid velat skriva en bok, bli författare. När alla andra tjejer ville bli delfinskötare och veterinärer i mellanstadiet ville jag bli författare. 
Gick med en liten anteckningsbok i innerfickan på min jacka så att jag kunde skriva ner alla idéer jag fick så fort som möjligt, true story! Helt sjukt nördigt men jag hade nog hört från någon intervju av någon författare att det var ett bra tips. 

Jag har ju alltid älskat att skriva. Har skriivit otaliga berättelser, noveller och till och med en asdålig bok när jag var liten. En deckare. Hette säkert typ "Mordet" eller något sånt, kommer inte riktigt ihåg. Kommer dock ihåg att fröken hade högläsning från den på morgonsamlingen under några veckor. Asdålig var den garanterat också. 

Men faktum är att jag alltid har kännt att jag har en massa kreativitet inom mig som jag måste få utlopp för, men jag har aldrig riktigt hittat rätt forum för ändamålet. Jag är ju totalt värdelös på alla estetiska grejer, som att måla, sy, skapa, musik. Har ju ingen som helst talang där. 
Men skriva? Jag har ju iaf viljan?
Vad tror ni?

Idag regnar det. Äntligen. Har hängt i luften och gett mig huvudvärk i flera dagar nu så det var minsann på tiden. 
Sen vill jag även lite snabbt kommentera mitt jobb som djurskötare på en mjölkgård -Jag älskar det! Hade lätt kunnat arbeta med det i några år om jag inte får agronomjobb efter examen. Det är askul!

Vi hörs, puss!